Ja idag bar det då av till Wembley för lite fotbollstittande. D väckte mig alldeles för tidigt för att han ville iväg, men innan vi skulle åka till Hester skulle han duscha och äta frukost. Då blev jag lite purken och la mig en stund till.
Efter ett snabbt ombyta hemma på Hester åkte fyra glada människor iväg till London. Det var jag, M, D och Ds bror J.
Några bilköer och tågåkande senare var vi framme på våra platser två minuter innan matchen startade. Tydligen hade det varit en show innan, men det får vi ta nästa gång säg. Gåshuden var ett faktum då domaren blåste igång matchen och alla 84808 människor i publiken började tjoa och tjimma! "Play up Pompey! Pompey player!" Senast jag var på match (IFK - DIF) var publiksiffran ca 21000... Liiiiiite skillnad! Matchen för övrigt var bra. Jag blev inte så imponerad av Manchester, men mer imponerad av Pompey! Peter Crouch var vass, men inte riktigt som jag är van att se honom. 0-0 var ställningen när ordinarie speltid var slut och de gick till straffar direkt efter. Där blev resultatet 3-1 till Manchester då Pompey bränt två straffar och Van der Sar räddat en. Jag var glad ändå. Att ha fått uppleva ett nästan fullsatt Wembley är gärna något jag gör igen! Vem vet? Community Shield kanske blir något av en tradition att åka på vart än i världen jag befinner mig?