Igår var det med tunga steg jag gick till Shooters för att jobba min sista kväll. Eller ja, gick o gick, C körde mig haha... Det var ju så kallt ute! O jag har ingen jacka, för den är uppe i Auckland med ingvarsdotterskan i tryggt förvar! Hoppas jag?

Det var en helt vanlig lördagskväll förutom att jag fick en låt spelad för mig plus en massa choklad och ett jättemysigt kort som alla hade signerat! =)

Dj Soni spelade min favvolåt Transform ya av Chris Brown. Då skakades det rumpa bakom baren må jag säga!


La familia! (Delar av den)

    


Choklad och kort!
Och jag citerar "Can't wait for you to come home again (you better come back!)"

Det har verkligen varit  2 otroligt roliga månader att jobba där och vi har verkligen blivit som en familj som alltid ser efter och tar hand om varandra.

Det slog mig riktigt idag... Jag har bara 12 dagar kvar i landet!!! Vad ska packas? Vad ska slängas? Har jag alla biljetter? Så då tänkte jag för att stilla min panik lite så skriver jag en to do lista á la Johanna!

* Gå upp för Center of New Zealand med Eva eftersom hon efter 8 månader i Nelson fortfarande inte har varit uppe på toppen än.

* Sno en bil för en dag och åka ut till Wharariki Beach i Golden Bay.

* Hämta Annicas väska hos Jaquie... :P

* Köpa en kabinväska och göra livet mycket lättare. Har spanat in en modell som passar mig perfekt utseendemässigt! Barnväska med piratmönster =) Tyvärr är den väl inte så praktiskt eftersom den inte är så stor...

* Slänga/skänka bort lite kläder och kanske ett par skor

* Skriva ut min biljett från London till GBG

* Äta på Miyazu med tjejerna

* Åka upp till Auckland och hänga med världens bästa Strumpa och Ingvarsdotterska

* Avsluta mitt bankkonto (som för övrigt verkar hur krångligt som helst eftersom jag kommer vara i Sverige när sista lönen kommer in...)

* Ansöka om återbäring av skatt (eller vad det nu heter)

Är säkert en massa mer som ska göras, men kommer inte på det nu!

Ja nu har jag varit 24 i 10 dagar och jag måste väl säga att det inte är så mycket skillnad på 23. Sedan kajakturen har jag gjort följande

- Jobbat
2 kvällar på Rutherford och 3 kvällar på Shooters

- Gråtit
Över IFKs spel... Men vi kommer igen! 2007 låg vi sjua innan vi tog oss i kragen och vann hela skiten!

- Shoppat
1 par stövlar, nya jeans och en tisha med Johnny Depp! Mycket behövligt...

- Ätit
Igår var jag, Eva och Gabi och åt på restaurangen vi jobbar i och vi blev verkligen bortskämda!!! Gratis drinkar och gratis efterrätt plus alldeles för stora portioner mat! Mumma!!!

- Sett på filmer
The Time Travelers Wife (sådär...), Ray (helt ok) The Holy Grail (Underbar som vanligt!), The Meaning of Life (What is the meaning liksom?), The House Bunny (hahahaha), 30 Days of Night (Läskig på ett bra sätt), Ratatouille (underbar), Once Were Warriors (Skitbra Nya Zeeländsk film), Kill Bill 2 (fick äntligen sett slutet, men måste säga att ettan är såååå mycket bättre), The History Boys (en film full av engelska killar, ME LIKE!)

Haha det låter ju verkligen som att jag inte har något liv när jag sett så många filmer på 10 dagar... men jag lovar! Jag har allt tid för vänner med!

- Badat i jacuzzi
Gjordes det igår kväll hemma hos Gabi. Hur mysigt som helst!

- Städat
Dammsög huset i förrgår och idag blir det nog badrummet som ska tas tag i.

Ja som ni läser har jag kanske inte ett allt så spännande liv som 24, men förhoppningsvis blir det bättre snart! Imorn ska det bokas biljetter till IFK-AIK den 6 maj. Då jäklar änglar är det jag som skriker halsen av mig av glädje när ni nätar! Förhoppningsvis skriker Mike av glädje med. Hjälp han ska få se mitt rätta sportsliga jag... FANATIKER! Visst vi har la sett några matcher rugby ihop på tv, men det är ju inte ALLS samma som fotboll! Aja det blir nog bra dethär!

14 dagar kvar tills jag lämnar Aotearoa. Jag känner mig väldigt tom just nu... Vill inte lämna landet, men samtidigt vill jag ju såklart hem och träffa alla. Helst hade det varit för att åka på semester och sedan komma tillbaka. Men vem vet? Kanske blir det en lång semester och sedan komma tillbaka till Nya Zeeland.

Klart slut varulvstjut

I helgen var jag alltså ute och kajakade i Abel Tasman National Park tillsammans med Jacquie och Kyle som kom och mötte upp oss på lördagen. Vi levde som robinsondeltagare första kvällen och drottningar andra! Anledningen till detta var att på torsdag eftermiddag kom jag och Kyle överrens om att vi inte behövde handla någon mat förrän fredag morgon eftersom vi ändå hade några timmar att döda i Motueka innan vi skulle åka iväg. Sagt och gjort handlade jag bara vuxendricka på torsdagen och väntade alltså med att handla mat. Chris påminde mig sedan glatt under natten att affärerna faktiskt är stängda på fredagen eftersom det är långfredag. VÄLDIGT dumt tyckte jag och ännu mera dumt eftersom min kyl inte var överfull med mat direkt! Jag fick packat ihop lite pasta, chai latte på påse och musli i en påse och när vi kom till Kyle var det jag som skrev en handlingslista till honom så han fick handla mat till oss på lördagen innan han kom ut till oss.

Överlag har jag haft en underbar födelsedagshelg och hade det bara vart lite varmare första natten hade det varit perfekt! =) Vaknade upp mitt i natten av att jag skakade av kyla plus att mina armar värkte så mycket att jag nästan funderade på att kapa av dom.


Team Caneden (Canada och Sweden)


På en strand i Abel Tasman


Solnedgång i Anchorage


Mosquito Bay

Min dator är väldans seeeg så mer bilder blir det inte...

Men Anna, du behöver inte känna att du måste ge mig en käftsmäll på din träning för det ;)

Mitt liv har väl inte varit så värst intressant det senaste förutom att jag nästan blev påkörd av en taxibil som hade bestämt sig för att köra mot rött ljus. Han måste haft väldigt bråttom för han var nära på att köra in i en buss också. Idioti! Tack o lov hade jag Kyle bredvid mig som stadigt tog tag i min arm och stoppade mig i tid. Det är läskigt egentligen hur mycket man litar på den gröna gubben som indikerar att det är ok att korsa gatan. Jag pladdrade glatt iväg och hade inte en tanke på att det finns idioter som speedar när det slår över till rött med åtanke att kanske få köra över någon. Jag tackade Kyle som glatt sa att han inte vill se mig på sjukhusbädden, men då informerade jag honom snabbt om att hade jag blivit påkörd hade chansen varit ganska stor att jag hade fått stanna i landet lite längre än planerat och hans hjärna började med en gång gå på högvarv. Att få mig överkörd och hamna i sjukhusbädden var kanske inte en så dum idé ändå. Så länge jag inte bryter armarna eller hamnar i koma kan jag ju faktiskt jobba från sjukhussängen sa han! Jag gick inte riktigt med på den idéen och han erkände själv att det kanske var lite långsökt.

Han börjar få lite panik över att jag ska åka hem tror jag.

Kika in på http://www.facebook.com/Barekiwi för att se hur målningen av bilen blev!!! Hur grymt som helst!!!

Egentligen skulle jag jobbat denna Irländarnas dag, men min chef txtade mig ca 40 minuter innan jag började och skrev att det knappt var en själv inne på Shooters, så jag behövde inte komma in. Eftersom jag redan då var fullt munderad grön upp över öronen kunde jag ju inte bara stanna hemma, så jag rinde min tyska Eva och hon kom som ett skott och hämtade min på sin scooter. 3 cidrar senare var vi påväg in till ett alldeles öde Nelson. Kylan tänkte jag skulle vara den största anledningen till varför alla irländare hade gått och gömt sig inne på alla ställen, men icke! Vet fortfarande inte varför det var så lite folk ute denna kväll, men jag slår fast vid att de hade haft så skoj tidigare under dagen att de bestämt sig för att gå hem och dricka där tills solen gick upp nästa dag. Jag fick iallafall lurat i både 3 och 4 karlar att jag minsann var född i Dublin men flyttade till Nelson när jag var 7. A just det, mamma o pappa, ni äger och driver alla Montanas vingårdar i Nya Zeeland. Ingvarsdotter, jag är dig hack i häl på ljugeriet!

 

För ett år sedan var det 20 förväntansfulla kulturturismentreprenörer som träffade Nya Zeelands premiärminister!



Sedan satte vi oss på en buss och åkte tvärs o kors över nästan hela sydön med allt vad det innebar!

Det börjar bli höst i Nelson. Löven på träden utanför restaurangen blir allt gulare och rödare för var dag som passerar. Vinden har vänt och det blåser rejält i Nelson idag. Det är ett tydligt tecken enligt nelsonianerna att hösten och vintern är påväg. Varje år i November månad kommer det en stark, varm vind som ger tecken på att sommaren är påväg och likadant är det varje år i Mars, men då en kylig vind som passerar. Fast iår tror jag den stannar lite längre än planerat. Vi har en lös plåtbit på vårat förrådstak som gärna vill slå lite extra om kvällarna när det blåser. Vissa kan tycka att det är obehagligt, men jag tycker det är ganska mysigt. Min garderob är inte redo för hösten än, men det är faktiskt jag. Kan vara skönt med lite höst innan jag åker hem till den svenska sommaren. Som för övrigt är som en nya zeeländsk höst.

För några veckor sedan, dagen innan min kärlek åkte tillbaka till England, tog vi en kajaktur i Abel Tasman med min överenergiske chef Kyle! Det var en dag fylld av regn, sol, berättelser, skratt och vattenskvättande.






Team Bare Kiwi!

  

Den skapar liksom harmoni och musik när den dammsuger. Plus i kanten för att den ser ut om en G klav i stilla läge!

Här om dagen när jag kom hem till min lya satt den här krabaten på dörren!

Skrev har om dagen att jag hoppades pa mirakel pengamassigt, men hahahahahaha vilken ironi det blev pa det! Istallet for att hoppas pa att tjana en hacka pa Rutherford blev det istallet NADA skift nasta vecka! Jag visste val innan att min chef inte tycker om mig for att jag star pa mig och har en asikt, men inte visste jag att det var sa illa! Till och med tva killar som borjade langt efter mig har fatt 4 resp 5 dagar nasta vecka! Skyller han pa att vi gar in i en lugn period kan han ta dom orden och kora upp dom nanstans dar solen inte lyser...

Sa planerna om Dunedin och soderover kan jag ju slopa! Jag ska ha en snack med honom pa torsdag och fraga vad fasen det ar som pagar! Blir det likadant veckan efter det ar det Karlsson som sager upp sig, bokar flygbiljett till Auckland och umgas med favoritflickorna och lever pa gratiskaffe mina sista dagar i Aotearoa. Mat kommer jag absolut inte ha rad med! Men det loser sig... Det gor det alltid.

Efter att ha flyttat ca 511 gånger sedan jag kom tillbaka till Nelson i Januari har jag äntligen hittat mitt "permanenta" hem. Numera bor jag i ett litet hus på Rutherford Street som jag trivs jättebra i! Rummet är väl lika stort som en garderob, men jag behöver inte större när jag bara spenderar mina nätter där! Jag bor tillsammans med 2 tjejer, en kanadensare och en kiwi som jag kommer jättebra överrens med. Tyvärr ser jag dom inte så ofta eftersom vi jobbar så olika skift.

Så vill ni skicka brev eller paket till mig så går det bra att göra så till
Johanna Karlsson (nej, jag har inte gift mig än)
222 Rutherford Street
Nelson 7010
New Zealand


Le vardagsrum


Ze room


El kitchen


Bakgården

Veckan som gått har varit rent ut sagt pissig för min del. Jag har haft extrem hemlängtan, ingen motivation på jobbet och pengarna jag trodde jag kunde spara gick åt till flygbiljetter och mat.

Just nu är livet inte på topp, men tacka fasen för Kyle som piggar upp mig med en chailatte och en kaka format till ett hjärta. Hur mycket jag än klagar har han ständigt ett leende på läpparna och försäkrar mig om att jag är älskad både av honom och mina vänner.

Jag har 50 dagar kvar i Aotearoa och börjar få lite lätt panik faktiskt. 50 dagar!!! Det är ingenting!!! Det är så mycket jag vill ha gjort innan jag lämnar landet, men realisten i mig inser ganska snabbt att det inte kommer bli något av. Jag har fortfarande in sett Dunedin och söderöver, vilket jag gärna hade gjort, men pengar och tid sätter stopp. Det ideala hade varit att jobba fram till den 10 april och sedan resa i 2 veckor innan jag flyger upp till Auckland, men den som lever får se! Kanske sker det ett mirakel och jag får en jättebonus på jobbet/jobben för min utomordentligtextravaganta service! Hoppet är ju det sista som lämnar oss.

Varje dag är den andra lik i Nelson. Jobba, jobba och jobba. Denna veckan har jag ledigt onsdag kväll och då ska jag passa på att se Avatar i 3D. Var på Alice i Underlandet i Torsdags och det var verkligen en toppenfilm! Rekommenderar den starkt! Däremot blev jag lite tveksam om det verkligen är en barnfilm? Ibland hoppade tillochmed jag i stolen...

Back to work my friends!

I morses ringde jag ett samtal till England som efter 7 minuter (ja Mikaela det var exakt 7 minuter) bröts eftersom jag inte hade mer pengar på telefonen. Givetvis bröts det mitt i samtalet och det hanns inte säga hejdå. MEN en minut eller två senare får jag följande sms

"I didn't get to say i love you so here it is i love you so much and can't wait to see you"

Det är ju så sött att jag avlider! Fast det är ju onödigt för då får jag ju inte se honom igen...

Mamma o pappa, vässa engelskan för i maj kommer han och hälsar på!

Han kommer få en hemsk kväll hehehe....