Ja för mig är det helt naturligt att vara uppe i detta nu för klockan är inte mer än 2 på eftermiddagen här på andra sidan jorden. Men hur många är ni som är uppe mitt i natten och kollar på hockey i detta nu? Sverige spelar mot Tyskland, och jag hoppas ju givetvis att Sverige vinner! Inte enbart för att kunna lugna min själ, men även för att reta skiten ur min arroganta tyska chef på restaurangen! Han är så självsäker i sig själv att det nästan börjar bli pinsamt. Tyskland är så bra, vi leder medaljligan BLA BLA BLA! Jojo, lite avis är jag väl, men han har inte ens en tanke på att fråga hur det går för Sverige. Nä sån attityd uppskattas INTE av Karlsson! Så jag ignorerar honom mest hela tiden.

Idag öser regnet ner i Nelson. När ska det blir ordentlig sommar egentligen? Känns nästan som att jag är hemma i Sverige igen och väntar på att sommaren ska komma även om jag vet att den absolut inte kommer göra det. Kanske blir det andra bullar till sommaren? Är det någon som har pratat med vädergudarna och sagt att vi ska få en underbar sommar iår? Jag vill ju sitta på en klippa och spela "Here comes the Sun" på högsta volym i soluppgången! Gärna med min engelsman och nära och kära sittandes bredvid.

Jag känner hemskt mycket längtan idag. Annica åkte till Christchurch för att hämta sin syster, Mikaela är i Auckland, Mike är hemma i England igen och ja, alla andra är ju i Sverige!! Men det går nog över snart. Hoppas jag...

Kan ju prata om något roligare istället! På min födelsedag planeras det kajaktrip i Abel Tasman National Park! Vi tänkte dra ut på fredagen och komma hem på söndagen. Kommer bli en fin helg! Så känner ni att ni vill med så är det bara att komma! =)

Goooooo Sverige!!!

Japp, det är en direkt översättning från svenska till engelska a là Karlsson.

Årets Alla Hjärtans Dag har varit en ganska skön dag för mig. Vaknade kl 15 efter att ha fått sova i 10 timmar efter att ha kommit hem alldeles för sent från jobbet igår natt plus att jag inte kunde somna så det blev ett avsnitt av desperata hemmafruar också. Sedan bar det av till jobbet på Rutherford för att jobba till kl 23 och nu är jag tillbaka i sängen och kollar på DH. Nu när Mike har åkt tillbaka till England kan jag catcha upp på serien! Plöjer igenom säsong 3 nu och på tisdag är det säsong 4 som gäller.

Imorn blir det flytt för tredje gången men förhoppningsvis sista innan jag åker hem till Svea i april. Känner att det är dags att stabilisera sig lite och inte behöva byta boende varannan vecka! Trött på min ryggsäck nu.

På tal om Alla Hjärtans Dag. Vad har ni haft för er? Varför firar man bara sin partner? Varför uppvaktar man inte sina vänner också? Varför förväntas man uppvakta någon just den dagen? Jag och Rachel pratade om denna kärlekens dag idag på jobbet och kom fram till det att vi hellre blir uppvaktade spontant under hela året än bara under 1 dag.

Jag hade förväntat mig ett frieri i restaurangen idag av något av paren som satt där, men icke sa nicke!

Så på denna dag vill jag uppvakta alla mina nära och kära! Tyvärr har jag inte bilder på alla, men ni vet mycket väl vilka ni är! =)

    

I fredags var det alltså dags för årets musikhändelse! Big Day Out i Auckland! Jag tog med mig mina absoluta favorittjejer och njöt av en dag fylld av grym musik! Det blev följande band jag fick njuta av denna dag:


Eskimo Joe

Midnight Youth

Kasabian


Kora


Dizzee Rascall


Lily Allen var allt annat än nykter på scen


MUSE! Bästa bandet för dagen!!!


Jag hade jätteskoj!

Nu har mamma o pappa varit i Nya Zeeland i 4 dagar och 2 av dom har vi bilat! Igår blev det 8 timmars körtid och idag ca 3. Ska man se något blir det mycket att köra eftersom avstånden är långa och vägarna inte alltid de bästa. Monstret vi kör är inte heller alltid sammarbetsvilligt och den har en tendens till att inte alltid vilja växla som jag vill. Resultatet av det blev att jag fick stanna mitt i vägen med bilar och bussar bakom mig för att låta pappa ta över ratten. Man får göra sånt i det här landet. OK, kanske inte, men jag säger att man får det.

 Mamma och pappa utanför katedralen i Christchurch

 Jag och pappa utanför Lake Tekapo

 On the road



Lake Tekapo

Imorgon är det julafton och vi ska åka vi ska åka på buss/båttur till Milford Sounds och förhoppningsvis få se en späckhuggare! =)

1 år har gått sedan jag lämnade ett decembergrått Sverige

1 år har gått sedan jag senast såg mina föräldrar, släkt och vänner

1 år har gått och jag har gjort så mycket…

Jag har…

… spenderat 3 veckor med S i Thailand

… studerat Cultural Tourism i Nelson 3 månader

… sett ungefär hela Nya Zeeland

… gjort mitt första (men inte sista) skydive

… hoppat ett 134 m högt bungy i Queenstown

… besökt Australien för andra gången

… tatuerat mig

… jobbat som hostelmanager på City Groove Backpackers i Auckland i 6 månader

… tagit examen och blivit med titeln kulturturismentreprenör

… bestigit 2 berg

… åkt forsränning

… paddlat kajak i Abel Tasman National Park

… kört bil på vänster sida

… levt på nudlar och tonfisk i 4 veckor

… ätit middag i SkyTower, Auckland, 4 gånger

… gått på en sjudundrans massa bio med Circle of Trust

… blivit kär

… fallit ur kärleken

… fått många nya vänner

… saknat mina gamla vänner där hemma varje dag

… gjort ca 250 pita om dagen i 3 månader

… druckit oerhört mycket kaffe

… detoxat 2 gånger

… levt som en prinsessa i Auckland och som Askungen i Nelson

… insett att jag är mycket lyckligare i Nelson än i Auckland

… funderat på livet och framtiden oerhört mycket och kommit fram till att framtiden fortfarande är oplanerad till tusen

Det var en mörk torsdagskväll och flickan hade precis stigit ur duschen på bottenplanet i det vandrarhem hon bodde och jobbade på.
Ångan från det varma duschvattnet täckte mystiskt det lilla badrummet och doften från schampo låg och kittlade under nästippen.
Då flickan var klar med sin dusch hade det gått ca 15 minuter och timern slog av lyset lika tvärt som en blixt kan orsaka strömavbrott under ett åskväder.
Lätt chockad, men ändå fullt medveten om vad som hänt, vände hon sig bort från spegeln och började gå mot lysknappen för att åter skapa ljus.
Hon tryckte på knappen och vips var det ett behagligt ljus som åter fanns i rummet.
När hon sedan vände sig om för att se sig i spegeln såg hon en gestalt gå bredvid henne, men vips var gestalten borta.
Inom en hundradels sekund fick flickan bevittna det hon så länge trott på.
En vålnad som hängt sig kvar i människovärlden. Någon som har ouppklarade affärer med något på vandrarhemmet.
Det var inte panik som utbröt i hennes inre, utan mer en lättnad och glädje över att ha upplevt en vilsen själ bredvid henne.
Tankarna var många i huvudet. Vem var det? Hade personen dött på vandrarhemmet? Vad ville vålnaden? Är den ute efter mig? Kommer jag se den igen?

Vem vet? Fortsättning kanske följer...

Sedan jag och Annica kom till Nelson har vi återsett en hel del välkända ansikten!

 
Före detta hostelgäst i Auckland Marie-Luise (& Aideen som vi inte fick med på bild) kom och hälsade på oss i Nelson!

Sanne från äventyrsklassen!

Jacos (före detta städare på City Groove Backpackers) och hans flickvän Elin stannade till i Nelson för dagen innan de begav sig vidare upp till Abel Tasman National Park!

Sedan hade vi även Julien, en franska före detta hostelgäst i Auckland, på besök på hostelet.

Världen är då bra liten!!!

Här om dagen testade Annica, Tom och jag på en av Nelsons minigolfbanor! Förlorarna fick baka till vinnaren. Så det blev Tom som fick smaka på min chokladkaka och Annicas chokladbollar... Nöjd var han allt!

  

Pappa, det blir till att spela om disken som vanligt! Banan ligger nämligen på den campingen vi ska bo på i Nelson!

Jag och Annica fick en lite chock när vi såg detta skepp i Aucklands hamn häromdagen! Dock såg vi inte skymten av någon svensk besättning... Undrar hur lång tid det tagit att åka från Sthlm till Auckland?