Nu kan vi inte ens prata svenska längre... När man tappar det svenska språket lika lätt som en blöt tvål glider ur händerna har man varit borta från det avlånga landet för länge...

Standardsvaret jag får från M är "Yeah" istället för ett vanligt svenskt klingande "Ja".

När jag idag skulle förklara för M att relationen mellan två människor inte alltid är ömsesidig fick jag totalt hjärnsläpp. Istället för att säga ömsesidig kom det ord som motsvarande, motsidig, besvarad osv... Envis som jag är gav jag inte upp förrän jag fann ordet lååååångt inne bland mina grå celler. Till och med jobbet fick vänta!

Over and out!