Den 10 februari kl. 08.00 stod en förväntansfull klass på 20 personer utanför skolan och väntade på att bussen skulle komma och hämta dem.

När så bussen kom lastade klassen på väskor, mat och dylikt för att sedan bege sig till Kaiteriteri Beach där första gruppen (Dream Team) blev avsläppta för att paddla Waka till Anchorage. Det var en fröjd för ögat att se det turkosa vattnet och den gyllene stranden.


Vad som väntade mitt team, Team All Stars, var en enastående promenad på ca 1,2 mil i fantastisk miljö. Vi vandrade längs kusten och stötte på både vattenfall och gyllene stränder. Trots den långa promenaden kändes bena fulla med liv! Det blev till och med en liten springtur med ryggsäck på den sista kilometern. Nämnde jag att det var nerförsbacke?
   


Väl framme vid campingen helt utmattad och uttorkad väntade ett välförtjänt bad i det härligt salta, turkosa vattnet. Efter att ha lekt diverse sjödjur, bla säl och sjöjungfru, med M, E och J väntades det sagostund på stranden. Det var en guide vid namn Kyle, aka Energiknippet, som berättade en spännande historia om hur det var när Abel Tasman först kom till Abel Tasman Bay.

Trodde ni dagen var slut där? Icke då... Efter en utsökt middag var det dags att slipa kunskaperna i Maorisk krigskonst. Jag och A högg tag i de snygga pinnarna och började genast fajta lite på skoj. Sedan kom vår lärare Mike och visade hur det egentligen ska gå till.

 
Nästa morgon, innan solen gått upp, gick 20 blivande kulturturismentreprenörer ner till stranden för att fortsätta bli mästare i Maorisk krigskonst. Innan solen gått upp fanns det nu 20 fullfjädrade Maorikrigare på stranden.
Frukosten avnjöts därefter i campingens kök och efter den var det dags att åter dela klassen i två. Dock inte samma grupper som igår. På dagen schema stod paddling samt Maorisk medicinkunskap. Jag började dagen med paddling vilket måste vara något av det bästa jag gjort i hela mitt liv. Vilken otrolig känsla det är att bara segla ut på havet och få bli ett med den natur jag gillar allra bäst. På vägen stannade vi vid en ö där det fanns en liten sälkoloni. Inga vanliga gråsälar som hemma, utan pälssälar. Fridlysta sötnosar här i Nya Zeeland.
Efter lunchen var det alltså dags för medicinkunskap. Vi gick runt i naturen och tittade på olika växter maorierna använder när de gör olika läkemedel.

Senare på kvällen vankades det touch rugby! En sport jag snappat upp här som är väldans skoj faktiskt. Enda svensk var jag på plan också, men inte led jag av det.

På den tredje dagen hade vädergudarna bestämt att det skulle regna sisådär HELA tiden. Det var nog bara för att jag skulle paddla tillbaka till Kaiteriteri Beach... Vi var 10 klasskamrater som trotsade regnet med glada miner och paddlade iväg vid 9 tiden imorse. Vet intehur långt vi paddlade, men iallafall två timmar med mindre vilopauser. När vi kom iland öste regnet ner och jag frös ganska rejält i mitt underställ, men med lite klapplekar från förr i tiden höll vi oss ganska varma ändå!

På det hela har det varit en underbart fantastisk resa där jag har lärt mig mycket mer på 3 dagar i naturen än vad jag kunnat göra i skolbänken. Inte bara individuellt, men även som grupp har vi fått både kunskap om varandra och den nya zeeländska naturen. Värna om den värld vi lever i!