Lite update

Ja det var ju några dagar sedan jag skrev så jag tänkte att det är dags att uppdatera lite.

Just nu ligger jag i sängen i mitt rum och kollar på Are you afraid of the dark och äter en frusen kladdkaka. Eftermiddagen/kvällen har jag tillbringat i mitt rum av ren protest. T bestämde på jobbet igår att vi skulle åka ett gäng och se på Hellboy 2 idag, vilket jag absolut inte var emot! Det var till och med jag som fick bestämma film. Vis halv sju snåret fick jag reda på på omvägar att T bestämt sig för att stanna hemma. Detta är egentligen ingen ovanlighet, men lika förbannat blir jag så trött på detta beteende. Han skrev senare på msn till mig:

- hi johanna
- hi dutch fucker, heard there will be no movie
- yeah, i'd only fall asleep anyway...


KOM DU PÅ DET NU???
Många onda blickar och total ignorering kommer ske på jobbet imorn...

I fredags kväll var det min och Ds kväll. Jag var ju inte på mitt bästa humör om man säger så... Tidigare på dagen fick jag ett sammanbrott och grät en tår på jobbet. Som tur var jobbade jag ensam denna dag så det var ingen som såg mina tårar, men känslorna av att bara lämna allt satt kvar under kvällen och det gjorde det ju inte lättare av att jag spenderade kvällen med D. Han är den största anledningen till att jag inte vill lämna UK. I bilen hem frågade han vad jag ska göra när jag kommer hem till Sverige. Gå i skolan två dagar i veckan och spela volleyboll. VAD ÄR DET FÖR LIV??? Mitt liv finns här i England och det känns jättejobbigt att behöva lämna det. Tack och lov kommer jag tillbaka nästa år. Det är nu bestämt. Godkännande från både chefen och mini-chefen är klara. Det är bara kontraktet som ska skrivas på, men det sker i ett senare skede. 

En komisk grej som hände i måndags var att jag och var de enda tjejerna på puben när det visades Premier League match på tvn. Gubbarna på puben var nog ganska förvånade och det var en gammal man som brast ut i glädje när han såg oss. Hello love! tjöt han ut och kramade mig nästan av lycka. Medans männen är på puben och ser på fotboll står kvinnorna i köket...

PoK

Jaha, då var man gravid då...

Iallafall uppfattade Jasmin det som att jag var det i bussen påväg hem från jobbet igår. Såhär löd vår konversation:

Jag visade en bild på Darren på mobilen och sa "It's from Brighton"

Jasmin tvekade först och sa sedan "Oh I thought you said you are pregnant"

SJÄLVKLART
var det total tystnad på bussen och alla riktade blickarna mot oss och vi fick snabbt avfärda graviditetsryktena, men man vet aldrig med italienarna... De är väldigt luriga och duktiga på att sprida rykten trots att de inte är sanna.

Min kära pojkvän har nog inte varit bland gravida kvinnor förr... Igår när har var i matlagartaget löd följande konversation:

D: Är du hungrig?

Jag: Nej inte direkt

D: Har du varit hungrig alls idag?

Jag: Nope

D: Igår då?

Jag: Inte så jätte

D: Du kanske är gravid?

Jag: Du har ingen erfarenhet av gravida kvinnor what so ever eller?

D: Nej...


Nu ska jag gå och ge min ickegravida mage lite vatten

5års jubileum!

Idag är det 5 år sedan jag lämnade Svea för ett land som är ca jättemånga gånger större! Nämligen USA. Det var en spänd Johanna som satte sig på planet med alldeles för mycket packning, men ändå för lite. Vilket äventyr jag hade framför mig! Hade jag kunnat hade jag gjort det igen. Under mitt år i USA fick jag inte bara en hel mängd nya vänner, utan även en handfull erfarenhet. Jag lärde dessutom känna mig själv bättre och visste efter det året vad jag går för. Det tar mycket för att ta knäcken på mig! Magont är iofs ett undantag... Lite spänningar i tarmarna och jag ligger på golvet och gråter av smärta...

Det är helt SJUKT vad snabbt 5 år kan gå! Inte för en sekund kunde jag tro att jag skulle sitta i England fem år senare och ha en engelsk pojkvänn, världens bästa resekamrat, ha sett det mesta av världen och börjat på en av Sveriges bästa utbildningar.

Vart är jag om 5 år från idag? Kommer jag uppleva lika mycket jag upplevt mellan 2003-2008? Kanske blir det en tripp till månen? Ingenting är omöjligt...

Så sant som det är skrivet...

Jag och M har en superbt tokrolig sommar tack vare P på Coolstuff... Hans senaste störtsköna kommentar var:


En upplevelse är inte sönder för att kunden suttit i soffan och pillat navelludd för länge. :)

Gamla minnen...

Sitter här i vardagsrummet på Hester Road och kollar på gamla bilder jag har på datorn. Klassresan till Bulgarien, studentbalen, studenten, alla fester med kompisarna, skoltiden i Lisch och England. Inte för att skoltiden i Lisch och England är så gamla minnen, men jag mår så bra av att kolla på dem.

Bulgarien '06
              

Studentbalen '06
           

Studenten '06
        

Party i mängder
                                            

Geeeee mig!



Jag vill ha mitt långa hår tillbaka... Nu tack...

Kan han blir Sveriges största bloggare?

Mattias Holmberg - Golden Moments

Singellivet är över

Idag är den första dagen av mitt liv som en upptagen kvinna. Låt mig känna på ordet upptagen... Det känns så jäkla bra! Visst, han bor i England och jag i Sverige, men vem vet hur länge? Jag har 3 månader studier kvar i Sverige, 3 månader på Nya Zeeland och sedan 4 månader praktik som lutar till England igen om jag inte får det i New York. Efter det ligger världen öppen för mig.

M och jag har dock bestämt att en flytt till England är steget efter skolan. Det finns så mycket bra med England. Det är nära Sverige, men fortfarande en bit ifrån. Man kan lätt ta sig till Sverige, Frankrike, Spanien, Irland, Skottland och alla möjliga länder i världen. Sen har jag ju D här, men det är så mycket mer som lockar.

Jag har varit singel i två och ett halvt år, men ändå känns det som att det räcker nu. För ett tag.... Eller för evigt haha vem vet!

PoK 

Mattias har blivit bloggare

http://se-experiencehunters.blogspot.com/2008/08/fdelsen.html

Grattis alla vänsterhänta!

Idag är det vår dag! Läste precis på aftonbladet att det är vänsterhäntas dag idag! Det hade jag ingen aning om, men kul är det. För ett par dagar sedan satt jag och M på jobbet och ansåg att vi vänsterhänta förtjänar en egen dag. Vi är ju så bra! Och sällsynta med tydligen... Det är inte bara 1 person på jobbet som utbrustit i förvåning över att den svenska marknaden har 2 vänsterhänta personer. Jag och M tycker inte att det är något ovanligt alls, men vi har ju levt med det hela livet också...

GO VÄNSTERHÄNTA!  

Och så var vi bara tre...

Min kära granne S har beslutat sig att flytta från hus nummer 8 till hus nummer 4. Vi har gått från 7 personer till 3 personer i huset. Det kommer bli väldigt tyst och lättåtkomligt på mornarna och dagarna överhuvudtaget...

Manchester United - Portsmouth FC

Ja idag bar det då av till Wembley för lite fotbollstittande. D väckte mig alldeles för tidigt för att han ville iväg, men innan vi skulle åka till Hester skulle han duscha och äta frukost. Då blev jag lite purken och la mig en stund till.
Efter ett snabbt ombyta hemma på Hester åkte fyra glada människor iväg till London. Det var jag, M, D och Ds bror J.
Några bilköer och tågåkande senare var vi framme på våra platser två minuter innan matchen startade. Tydligen hade det varit en show innan, men det får vi ta nästa gång säg. Gåshuden var ett faktum då domaren blåste igång matchen och alla 84808 människor i publiken började tjoa och tjimma! "Play up Pompey! Pompey player!" Senast jag var på match (IFK - DIF) var publiksiffran ca 21000... Liiiiiite skillnad! Matchen för övrigt var bra. Jag blev inte så imponerad av Manchester, men mer imponerad av Pompey! Peter Crouch var vass, men inte riktigt som jag är van att se honom. 0-0 var ställningen när ordinarie speltid var slut och de gick till straffar direkt efter. Där blev resultatet 3-1 till Manchester då Pompey bränt två straffar och Van der Sar räddat en. Jag var glad ändå. Att ha fått uppleva ett nästan fullsatt Wembley är gärna något jag gör igen! Vem vet? Community Shield kanske blir något av en tradition att åka på vart än i världen jag befinner mig?  

                    

Isle of Wight

Denna helgen har varit en riktig utflyktshelg! Idag begav vi oss till Isle of Wight, en ö strax utanför Englands kust. Det var svenskarna (jag och M) och tre av tyskarna som begav oss tidigt i morse till Southsea för att ta Hoovern till Ryde. Därefter tog vi lokalbussen till Newport för att sedan åka vidare till Alum Bay där vi beskådade the Needles. Trots det typisk engelska vädret som kan beskrivas som regn (inte ösregn eller duggregn, utan bara äckligt regn) var det en väldigt lyckad dag. M var till och med så lycklig att hon dansade lite i regnet. Tokiga flicka... Jag fick sett en ö som väldigt mycket liknade mitt favoritland Nya Zeeland och två par skor inhandlades! Skobegäret har stillats en aning, men inte helt. Det kommer det nog aldrig göra... Det braiga var att de var på rea! 70% på ordinarie priset!!! Lyckan var total.

         

Snart kommer D och hämtar mig. Vi ska mysa hos honom ikväll efter ha varit här två nätter irad. Dags för lite miljöombyte! Kanske blir det en skräckis? Känner jag mig rätt blir det defenitivt det. Regn och skräckis? Vad kan blir bättre?

Vad ska ni hitta på ikväll?

PoK

Braaaajton

Igår var det Brighton som fick äran att få finbesök av mig och D. Smart som jag är hade jag glömt att ladda kameran... BRA DÄR JOHANNA! Några bilder blev det tack o lov med hjälp av mobilkameran, men ORKA ladda upp dem här.
Som M så fint skrev på sin blogg var jag och D på käääääääärlekssemester i Braaaaajton. Hon saknade mig nog lite på jobbet, men det är heeeelt ok. Vi tog tåget till Brighton vid halv tre tiden efter att ha väntat på tågstationen i Fratton i nästan en timme. Vi tajmade vår promenix till tågstationen såpass bra att när vi gick ner för trappen till plattformen var tåget påväg att avgå. D frågade vänligt en dam som jobbade där om man kunde köpa biljetter ombord, men då informerade hon oss att detta inte gick och om vi gick på så kvalificerade vi oss så fint för böter på £20. Tack för det överinformativa svaret!
Så vi fick snällt sätta oss ner och vänta på nästa tåg... Vid fyra var vi framme i Brighton och vi paradade ner för gatan, stannade till på Subway och köpte lite mat som vi sedan tog med ner till stranden för att äta. Efter den delikata måltiden gick vi ut på piren och kollade på läskiga karuseller och förbipasserande svenskar. De hade till och med hissat en svensk flagga på piren. De visste nog att jag skulle komma...
Sedan gick vi och spelade minigolf. Vi slog vad som kvällens middag och jag må då säga att D är en bra kock. Han förlorade med 15 slag och skyllde förlusten på att han inte hade på sig glasögonen som för övrigt inte var längre bort än hans byxficka. Dålig ursäkt... Han var nog bara häpnad över mina minigolfsskickligheter! (stavas det så?)
Efter den förnedrande förlusten tog vi tåget hem till Portan igen, promenerade hem och köpte mat på Coop. Det blev kyckling med sweet and sour sås och paprika samt champinjoner och lök frästa i socker... Ovanlig kombination må jag lova, men gott var det!

Idag står inte mycket på schemat... Håller på att baka bröd och har även hunnit med en tvätt. Sen får vi se vad D har för planer för oss. Det är min tur att laga middag ikväll då jag förlorade ett vad igår...

PoK på er!


Schweizare ligger långt ner på min lista...

IFK lyckades tyvärr inte åka hem med en seger i bakfickan... FC Basel hade för mycket tur och lyckades klämma in way to many mål...

Jag tycker fortfarande om mina änglar och nu satsar vi helhjärtat på att ta hem guldet till Göteborg igen! Så återkommer vi nästa år till CL kvalet och tar hem hela skiten!

Blixtar o dunder

Eller ja... Så mycket dunder var det inte, men blixtar fanns det så att det räckte och blev över! Igår kväll blixtrade det över havet och jag och M var helt lyriska! När jag och M skulle gå till Coop för att köpa halstabletter tyckte M att hon såg ett OFF (oidentifierat flygande fartyg) på himlen. Jag avvisade snabbt hennes tanke och vi fortsatte vår långa promenad till affären. När vi sedan på hemvägen stannade till båda två av ett ljussken fick jag en känsla av att vi hamnat i Världarnas Krig. Blixtar hit och dit, men inget muller. Scaaaary... Vi stannade utanför vårt hus och beskådade himlafenomenet i kanske 20 minuter innan vi bestämde oss för att gå in fall i fall åskan skulle bestämma sig för att dra sig in över land. 



Basel kommer ligga 6 feet under efter kvällens slut...

Lite mera fotboll då när jag ändå är igång!

IFK Göteborg spelar ikväll returmatchen mot FC Basel på en av världens mest fruktade arenor. Stefan Rhen är dock en tuff grabb. Sist han lämnade Basels hemmaarena hade han en vinst och det är inget han tänker ändra på. Änglarna från Götet känner sig taggade till max och så även jag! Trots avståndet kommer jag hålla mig uppdaterad med hjälp av pappsen som kommer sitta bänkad framför tvn ikväll om jag känner honom rätt.

Då var det igång!

Sveriges damer spelar just nu mot Kina. Det står 1-1 och Lotta Schelin visar vart skåpet ska stå. Blir hon bästa målskytt i Sveas lag?

Ska jag vara helt ärlig hade jag ingen aning om att de spelade idag... Här i England är inte OSyran lika stor som hemma. Media har inte blåst upp det hela direkt. Tacka vet jag Aftonbladet! Direktrapportering och allt! Puss puss puss!

Jag vill inte...

M har hamnat i en livskris och likaså jag... Vi vill verkligen inte lämna Hester Road. Vi trivs på jobbet, människorna vi bor med och livet överhuvudtaget i England. Visst, vi hade väl kunnat begära lite mer cash (ja kära vänner, jag talar och skriver numera swenglish...), men vi överlever nätt och jämt ändå.

Igår låg jag och kollade på The Notebook vilken är en av tidernas bästa filmer som faktiskt slutar med att de får varandra och de får leva lyckliga livet ut. Bokstavligt talat livet ut. Det började som en sommarkärlek som sedan blev livslång. Kommer samma öde hända mig och D? Jag hoppas det... Innerst inne...

Sen ett litet shout out till BlondinBella. SKÄRPNING BORTSKÄMDA STORSTADSUNGE! Nu är jag väldans mild i mina ord...

Jag tycker inte om Stockholmare... Och det är både M & M medvetna om för det säger jag praktiskt taget varje dag.   

Två nya ord värda att tänkas på

Fjällfull - kreatör, Simon Oppliger

Sugstäden - kreatör, Mikaela Ingvarsdotter


Ta oss för dem vi är...



              

        
  

Festen igår var väldans lyckad! Musiken var inte för hög och alla var på ett allmänt glatt humör! Tidigare har vi fått varningar från både polis och grannar, men igår var det en relativt lugn tillställning. Kvällen började dock med två högljudda svenskar som satt på bakgården och pimplade vin ur kaffemugg respektive hälsodrycksglas, men vi taggade snart ner ljudnivån lite. Min kväll höll på att sluta tidigt då jag snubblade in i sexans kök för att dansa lite. Jag slapp fallet, men vek foten tredubbelt kändes det som. Lite dans och vin på det så var smärtan snart borta! Själv tycker jag att jag fick till en ganska snitsig toga, men den jag gjorde på D blev kallad för sjukhusrock eftersom jag inte riktigt lyckats med bedriften att täcka baken på stackarn... Jag var iallafall nöjd med resultatet! Hade ju nåt att kolla på iallafall...

Idag har jag inte varit mer produktiv än en islatte på Starbucks. Vaknade upp med världens förkylning som bara blivit värre ju längre dagen har gått. Hostmedicin och näsdroppar var min kvällsmat idag tillsammans med lite Cola.

Hopp i säng med er!

Toga!

Snart drar togafesten igång nere på bakgården. Jag tycker själv att jag fått till en riktigt snitsig toga! Lite stylish sådär. Håret ser ju som vanligt ut som en enda stor mopp, men det ska det strax bli ändring på! Jag sitter nu och väntar på M som ska komma med säkerthetsnåler och BUS. Ja kära läsare, jag är i England. Här blir man inte brun hur mycket man än vill...

Bildbevis från denna romerska tillställning kommer imorn!

Et tu Brutus...

I wanted to believe...

Nyss hemkommen från Arkiv X premiären här i England. Det var jag, M och en massa Arkiv X nördar som samlats i biosalongen vid midnatt för att få återse våra hjältar Mulder och Scully. Trots att mina förväntningar var skyhöga kände jag någonstans långt inombord att jag skulle bli besviken. Det var inte en besviken Johanna som lämnade biosalongen, men det kändes ändå som att det saknades något. Jag tror det var min utomjording som aldrig kom och sa hej...
Filmen i sig var bra, men den hade lika gärna kunnat spelats av CSI gänget. Inte mycket mer övernaturligt än en psykisk präst som dessutom var pedofil.

Nej nu ska jag inte avslöja för mycket! Den är helt klart värd att se, men det är med en känsla av att vilja ha mer jag går och lägger mig. Det är alltid så när man sett på Arkiv X. Man vill helt enkelt ha mer...

Imorn är det togaparty. Så det så!

RSS 2.0